20130613
Tvåan är över på riktigt och det är jag så jävla glad över. Ändå har jag inte hunnit längta efter lov eller planerat eller reflekterat eller något. Allt bara drar över och förbi och nyss satt jag på ett tåg på väg till min första festival. Fast så tänker jag väl varje år, att tiden gått för fort och att jag borde tagit vara på den bättre? Att jag aldrig lär mig.
Och jag blir alltid så emotionell vid skolavslutningen utan att riktigt veta varför. Kanske just för att allt hinner ikapp och jag hinner tänka efter. Hinner förstå. För att lugna mig lite och dämpa känslovågen lyssnar jag på the killers och låtsas att jag går i åttan igen. Så att jag kan uppskatta det som är nu eller något.